26. Då sade Juda till sina bröder: Hvad hjelper det oss, att vi dräpe vår broder, och fördölje hans blod?
27. Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, att våra händer icke förtaga sig på honom; ty han är vår broder, vårt kött och blod. Och de lydde honom.
28. Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom upp af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfverpenningar: De förde honom in i Egypten.
29. Då nu Ruben kom åter till gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder;
30. Och kom åter till sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hvart skall jag?
31. Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet;
32. Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom till deras fader, och sade: Denna hafvom vi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej.
33. Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Ett ondt djur hafver ätit upp honom; ett vilddjur hafver rifvit Joseph.
34. Och Jacob ref sin kläder, och svepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid.
35. Och alle hans söner och döttrar gingo till, att de skulle hugsvala honom; men han ville icke låta hugsvala sig, och sade: Jag varder med sorg nederfarande i grafvena till min son. Och hans fader gret honom.
36. Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.