10. Och sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta: Och så kallade man honom Israel.
11. Och Gud sade till honom: Jag är den allsmägtige Gud; var fruktsam, och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och Konungar skola komma utaf dina länder.
12. Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifvit hafver, skall jag gifva dig, och skall det gifva dine säd efter dig.
13. Och så for Gud upp ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom talat hade.
14. Men Jacob reste upp en stenvård på det rummet, der han med honom talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.
15. Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.
16. Och han for ifrå BethEl: Och som ännu ett litet stycke vägs var till Ephrath, då födde Rachel, och födslan var henne svår.
17. Men då det vardt henne så svårt i födslone, sade Jordgumman till henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skall du ock hafva.
18. Men då själen utgick, att hon dö måste, kallade hon honom BenOni; men hans fader kallade honom BenJamin.
19. Så dödde Rachel, och vardt begrafven vid vägen till Ephrath, som nu heter BethLehem.
20. Och Jacob reste upp en vård öfver hennes graf: Der sammastädes är Rachels grafvård än i dag.
21. Och Israel for ut, och slog upp ett tjäll på hinsidon vid det tornet Eder.
22. Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för Israel. Men Jacob hade tolf söner.
23. Leas söner voro desse: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi, Juda, Isaschar och Sebulon.
24. Rachels söner voro: Joseph och BenJamin.