16. Desse äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer, tolf förstar.
17. Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och han vardt sjuk och dödde, och vardt samkad intill sitt folk.
18. Men han bodde ifrå Hevila in till Zur emot Egypten, när man går till Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder.
19. Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac.
20. Men Isaac var fyratio år gammal, då han tog Rebecka till hustru, Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.
21. Men Isaac bad Herran för sine hustru, ty hon var ofruktsam; och Herren hörde honom, och Rebecka hans hustru vardt hafvande.
22. Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran.
23. Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre.
24. Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve.
25. Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau.
26. Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde.
27. Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.
28. Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär.
29. Och Jacob kokade en rätt; då kom Esau af markene, och var trötter;
30. Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är trötter: Deraf heter han Edom.
31. Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.
32. Esau svarade: Si, jag måste dock dö: Hvad varder mig den förstfödslorätten nyttig?