25. Och hon sade ytterligare till honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog till herberge.
26. Då böjde mannen sig ned, och bad till Herran.
27. Och sade: Lofvad vare Herren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafver tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra; förty Herren hafver fört mig den rätta vägen till mins herras broders hus.
28. Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse.
29. Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut till mannen vid brunnen.
30. Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, att hon sade: Så hafver mannen sagt mig; kom han till mannen: Och si, han stod när camelarna vid brunnen:
31. Och sade: Kom här in, du Herrans välsignade, hvi står du här ute? Jag hafver rymt huset, och gjort rum för camelarna.