20. Och hon slog straxt vattnet utu krukone i hoen, och lopp åter till brunnen till att ösa, och vattnade alla hans camelar.
21. Men mannen undrade på henne, och var stilla, till dess han kunde få veta, om Herren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.
22. Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram ett gyldene ännespann, vägandes en half sikel, och två armringar till hennes händer, vägande tio siklar guld;
23. Och sade: Min dotter, hvem hörer du till? Säg mig dock det. Hafve vi ock rum till att få herberge i dins faders huse?
24. Hon sade till honom: Jag är Bethuels dotter, Milcas sons, som hon hafver födt Nahor.
25. Och hon sade ytterligare till honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog till herberge.
26. Då böjde mannen sig ned, och bad till Herran.