16. Och hon var en ganska dägelig piga under ansigtet, och var ännu jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned till brunnen, och fyllde krukona, och ville gå hem igen.
17. Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet vatten af dine kruko.
18. Och hon sade: Drick, min herre; och strax tog hon krukona ned på sina hand, och gaf honom dricka.
19. Och då hon hade gifvit honom dricka, sade hon: Jag vill ock ösa vatten åt dina camelar, till dess att de få alle dricka.
20. Och hon slog straxt vattnet utu krukone i hoen, och lopp åter till brunnen till att ösa, och vattnade alla hans camelar.
21. Men mannen undrade på henne, och var stilla, till dess han kunde få veta, om Herren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.
22. Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram ett gyldene ännespann, vägandes en half sikel, och två armringar till hennes händer, vägande tio siklar guld;
23. Och sade: Min dotter, hvem hörer du till? Säg mig dock det. Hafve vi ock rum till att få herberge i dins faders huse?
24. Hon sade till honom: Jag är Bethuels dotter, Milcas sons, som hon hafver födt Nahor.
25. Och hon sade ytterligare till honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog till herberge.
26. Då böjde mannen sig ned, och bad till Herran.
27. Och sade: Lofvad vare Herren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafver tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra; förty Herren hafver fört mig den rätta vägen till mins herras broders hus.
28. Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse.
29. Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut till mannen vid brunnen.