1. Sara lefde i hundrade sju och tjugu år:
2. Och blef död i den hufvudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande. Då kom Abraham till att sörja och begråta henne.
3. Sedan stod han upp ifrå hennes lik, och talade till Hets barn, och sade:
4. Jag är en främling och en gäst när eder, gifver mig en arfrätt till begrafning när eder, att jag må begrafva min döda, som för mig ligger.
5. Då svarade Hets barn Abraham, och sade till honom:
6. Hör oss, käre herre, du äst en Guds förste när oss; begraf din döda uti våra bästa grifter; ingen menniska af oss skall förvägra dig, att du begrafver din döda i hans graf.
7. Då stod Abraham upp, och bugade sig för landsens folke, nemliga för Hets barnom.
8. Och han talade med dem, och sade: Är det eder i sinnet, att jag begrafver min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för mig inför Ephron Zoars son,