20. Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
21. Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
22. På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
23. Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
24. Då sade Abraham: Jag vill svärja.
25. Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
26. Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
27. Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
28. Och Abraham ställde sju lamb afsides.
29. Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
30. Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.