8. Af de Gaditer söndrade sig ut till David, på borgene i öknene, starke hjeltar och krigsmän, som sköld och spjut förde, och deras ansigte såsom lejons, och raske såsom rår uppå bergen:
9. Den förste, Eser; den andre, Obadja; den tredje, Eliab;
10. Den fjerde, Mismanna; den femte, Jeremia;
11. Den sjette, Atthai; den sjunde, Eliel;
12. Den åttonde, Johanan; den nionde, Elsabad;
13. Den tionde, Jeremia; den ellofte, Machbannai.
14. Desse voro af Gads barnom, höfvitsmän i härenom, den ringaste öfver hundrade, och den ypperste öfver tusende.
15. Desse äro de, som öfver Jordan gingo i första månadenom, då han full var till båda bräddar, så att alle dalar jemne voro både östan och vestan.
16. Kommo ock desslikes af BenJamins barn och Juda till Davids borg.
17. Och David gick ut till dem, och svarade, och sade till dem: Om I kommen med frid till mig, och till att hjelpa mig, så skall mitt hjerta vara med eder; kommen I ock på arga list att vara mig emot, der dock ingen missgerning i mig är, så se våra fäders Gud dertill, och straffe det.
18. Så iklädde Guds Ande Amasai höfvitsmannen öfver tretio, och han sade: Dine äre vi, David, och med dig hålle vi, du Isai son; frid, frid vare med dig; frid vare med dina hjelpare; förty din Gud hjelper dig. Då tog David dem till sig, och satte dem till höfvitsmän öfver krigsfolket.
19. Och af Manasse föllo till David, då han kom med de Philisteer emot Saul till strid, och halp dem dock intet; ty de Philisteers Förstar gingo till råds, och viste honom bort ifrå sig, och sade: Om han fölle till sin herra Saul, så måtte det gälla vår hals.
20. Då han nu igen drog till Ziklag, föllo till honom af Manasse, Adna, Josabad, Jediael, Michael, Josabad, Elihu, Zillethai, höfvitsmän öfver tusende i Manasse.
21. Och de hulpo David emot krigsfolket; ty de voro alle mägtige hjeltar, och vordo höfvitsmän öfver hären.