8. det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.
9. Ty detta ord var ett löfte: Jag kommer tillbaka nästa år vid den här tiden, och då skall Sara ha en son.
10. Likadant var det när Rebecka hade blivit havande med två barn genom en och samme man, vår fader Isak.
11. Innan de var födda och hunnit göra vare sig gott eller ont — Guds beslut att välja fritt skulle stå fast
12. och gärningar ingenting betyda, endast han själv, han som kallar — redan då fick hon höra orden: Den äldre skall tjäna den yngre.
13. Det är också skrivet: Jag älskade Jakob men hatade Esau.
14. Vad innebär nu detta? Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte.
15. Han säger ju till Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill.
16. Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande.
17. Skriften säger ju till farao: Det var därför jag upphöjde dig, för att jag skulle visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.
18. Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill.
19. Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja.