3. Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet?
4. Nej, inte alls: Gud är sann — sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig.
5. Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss?
6. Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen?
7. Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare?
8. Inte kan vi säga: »Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.« Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff.
9. Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde.
10. Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda,
11. ingen som förstår, ingen som söker Gud.
12. Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.
13. En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar,