11. Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund.
12. Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
13. Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst.
14. Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem.
15. Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda?
16. Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.
17. Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot,
18. så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.
19. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.
20. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt;
21. ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig.
22. Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren.