22. och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.«
23. Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.«
24. Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!«
25. När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.«
26. Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död.
27. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp.
28. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?«
29. Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«
30. Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt
31. eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.«
32. Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
33. De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: »Vad var det ni talade om på vägen?«
34. De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste.
35. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: »Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.«
36. Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: