17. När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild.
18. Han svarade: »Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren?
19. Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.« Därmed förklarade han all föda ren.
20. Men han sade: »Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren.
21. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord,
22. äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse.
23. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.«
24. Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan.
25. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter.
26. Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter.
27. Han sade: »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« —
28. »Nej, herre«, svarade hon, »men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.«
29. Då sade han till henne: »För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.«