49. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till,
50. för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.«
51. Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad,
52. för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
53. När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där.
54. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom
55. och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.
56. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.