42. Alla åt och blev mätta,
43. och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk.
44. Det var fem tusen män som hade ätit.
45. Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket.
46. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be.
47. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.
48. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem.
49. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till,
50. för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.«
51. Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad,
52. för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
53. När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där.
54. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom
55. och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.