11. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.«
12. De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig,
13. och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14. Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: »Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.«
15. Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter.
16. När Herodes hörde detta sade han: »Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!«
17. Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med,
18. och Johannes hade sagt till Herodes: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.«
19. Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte.
20. Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom.
21. Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen.
22. Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: »Be mig om vad du vill, och du skall få det.«
23. Och han lovade och svor: »Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.«
24. Då gick hon ut och frågade sin mor: »Vad skall jag be om?« Hon svarade: »Johannes döparens huvud.«