34. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.
35. På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.«
36. De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med.
37. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas.
38. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?«
39. Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
40. Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?«
41. Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«