5. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«
6. Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva:
7. »Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?«
8. Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan?
9. Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?
10-11. Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bädd och gå hem.«
12. Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«
13. Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem.
14. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.
15. När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom.
16. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?«
17. Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«
18. Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: »Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?«