33. Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom,
34. och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.«
35. Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt.
36. Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.«
37. När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?
38. Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.«
39. Så gick han bort igen och bad med samma ord.
40. När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara.
41. För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer.
42. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
43. Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
44. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!«