3. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt.
4. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade.
5. Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de.
6. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’
7. Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’
8. Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
9. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.
10. Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
11. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.«
12. De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
13. Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor.
14. De kom och sade till honom: »Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?«
15. Men han förstod att de hycklade och svarade: »Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.«
16. De räckte fram en, och han frågade: »Vems bild och namn är detta?« — »Kejsarens«, svarade de.
17. Jesus sade: »Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« Då häpnade de över honom.