19. »Mästare, Mose lär oss i skriften att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.
20. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig.
21. Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje.
22. Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan.
23. När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru.«
24. Jesus svarade: »Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er?
25. När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen.
26. Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
27. Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste.«
28. En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: »Vilket är det viktigaste budet av alla?«
29. Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren,
30. och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
31. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.«
32. Den skriftlärde sade: »Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han.
33. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.«
34. När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: »Du har inte långt till Guds rike.« Sedan vågade ingen fråga honom mera.