38. Och en man ur hopen ropade: »Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har.
39. En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom.
40. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.«
41. Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son.«
42. Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far.
43. Alla överväldigades av Guds storhet.Medan folket häpnade över allt som han gjorde sade han till lärjungarna:
44. »Lyssna noga på vad jag nu säger till er: Människosonen skall överlämnas i människors händer.«
45. Men de förstod inte vad han menade, det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde.
46. De började undra vem som var den störste av dem.
47. Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig
48. och sade till dem: »Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.«
49. Johannes sade: »Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom, eftersom han inte följde dig som vi.«
50. Men Jesus sade till Johannes: »Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er.«
51. När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem,
52. och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst.
53. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem.
54. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: »Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?«