18. Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.«
19. De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.
20. De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet.
21. De frågade honom: »Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg.
22. Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?«
23. Men han genomskådade deras list och sade:
24. »Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?« — »Kejsarens«, svarade de.
25. Då sade han: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.«
26. De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.
27. Några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — kom till honom och frågade:
28. »Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.
29. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös.
30. Den andre
31. och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig.
32. Slutligen dog också kvinnan.
33. Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.«