12. Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut.
13. Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’
14. Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’
15. Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem?
16. Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.« När de hörde detta sade de: »Nej, det får aldrig ske!«
17. Jesus såg på dem och sade: »Vad betyder då det som står skrivet: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
18. Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.«
19. De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.
20. De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet.
21. De frågade honom: »Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg.
22. Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?«
23. Men han genomskådade deras list och sade:
24. »Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?« — »Kejsarens«, svarade de.
25. Då sade han: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.«
26. De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.
27. Några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — kom till honom och frågade: