37. Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
38. »Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.«
39. Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.«
40. Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«
41. När han kom närmare och såg staden började han gråta över den
42. och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig.
43. Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll.
44. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«
45. När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där
46. och sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.«
47. Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen,