21. för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’
22. Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.
23. Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’
24. Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ —
25. ’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ —
26. ’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
27. Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«
28. Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.
29. När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna
30. och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den.
31. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.«
32. De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt.
33. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?«
34. De svarade: »Herren behöver den.«
35. Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp.
36. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
37. Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
38. »Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.«
39. Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.«
40. Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«