1. Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp:
2. »I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor.
3. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’
4. Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor,
5. men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’«
6. Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger.
7. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta?
8. Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«
9. Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse:
10. »Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare.
11. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där.