17. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl.
18. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’
20. Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
21. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’
22. Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest.
24. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
25. Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans.
26. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på.
27. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’