16. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något.
17. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl.
18. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’
20. Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
21. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’