15. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något.
17. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl.
18. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’
20. Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
21. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’
22. Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest.
24. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.