56. Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.
57. Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son.
58. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne.
59. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60. Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.«
61. De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.«
62. Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas.
63. Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig.
64. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.
65. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
66. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
67. Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord: