20. Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker.
21. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.«
22. Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus.
23. Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.
24. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.
25. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.
26. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
27. Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit.
28. Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.«
29. Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom.
30. Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull.
31. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.
32. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.«
33. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
34. Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?«
35. Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.
36. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.