37. Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?«
38. Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen.
39. Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.«
40. Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?«
41. De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.«
43. Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.«
44. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«
45. Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.
46. Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort.
47. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken.
48. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.«
49. En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting.
50. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.«
51. Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,
52. och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett.
53. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
54. Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar.