8. Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift.
9. Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder.
10. Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
11. Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten?
12. Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.
13. Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till.
14. Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning.
15. Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk.
16. Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet.
17. Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig.
18. Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.