6. Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften,
7. och ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer.
8. I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever.
9. Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham.
10. Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.
11. Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete — på detta var ju folkets lagstiftning byggd — fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron?
12. Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras.
13. Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret.
14. Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen.
15. Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri
16. att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv.
17. Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.
18. Därmed upphävs den tidigare bestämmelsen för att den var svag och till ingen nytta —
19. lagen har ju inte gett fullkomlighet åt något — men i stället får vi något bättre, ett hopp som närmar oss till Gud.
20. Till detta kommer Guds ed. De andra blev präster utan någon ed,
21. men Jesus blev präst genom en ed av den som säger till honom: Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är för evigt präst.
22. Detta visar hur överlägset det förbund är som Jesus har gått i god för.
23. Vidare har de andra prästerna blivit fler och fler därför att döden satte en gräns för deras tjänst.