7. En åker som får rikligt med regn har Guds välsignelse om den suger upp vattnet och skänker odlaren hans gröda.
8. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös. Förbannelsen är inte långt borta, och slutet blir att åkern bränns av.
9. Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen.
10. Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga.
11. Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt.
12. Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.
13. Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv — någon högre kunde han ju inte svära vid —
14. och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik.
15. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
16. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning.