9. Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva?
10. Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet.
11. För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.
12. Styrk därför era matta händer och svaga knän.
13. Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.
14. Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren.
15. Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.
16. Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt.
17. Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.
18. Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind,
19. till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer.
20. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget.