23. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast.
24. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar,
25. och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
26. Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna;
27. då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.
28. Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom.
29. Hur mycket hårdare straff förtjänar då inte den som trampar Guds son under sina fötter, vanhelgar förbundsblodet, genom vilket han har blivit helgad, och kränker nådens ande?
30. Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.
31. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32. Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden.
33. Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så.
34. Ni led tillsammans med dem som satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.
35. Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas.
36. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat,
37. ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.
38. Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig.
39. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.