1. Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans.
2. Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt.
3. På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna.
4. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen,
5. för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.
6. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!«
7. Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
8. Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar.
9. Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen?