19. och när han hade ätit återfick han krafterna.Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus
20. och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son.
21. Alla som hörde honom häpnade och sade: »Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?«
22. Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
23. Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen,
24. men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom,
25. men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg.
26. När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge.
27. Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus.
28. Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.
29. Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen,
30. men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos.
31. Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.
32. Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda.
33. Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år.
34. Petrus sade till honom: »Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd.« Genast steg han upp,
35. och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren.
36. I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga.