18. När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar
19. och sade: »Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande.«
20. Men Petrus svarade: »Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva.
21. Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud.
22. Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt.
23. För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet.«
24. Simon svarade: »Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig.«
25. Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet.
26. En ängel från Herren sade till Filippos: »Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.«
27. Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud
28. och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
29. Anden sade till Filippos: »Gå fram till vagnen och håll dig intill den.«
30. Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: »Förstår du vad du läser?« —
31. »Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?« svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32. Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun.
33. Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden?
34. Hovmannen frågade Filippos: »Säg mig, vem talar profeten om — sig själv eller någon annan?«
35. Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom.
36. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: »Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?«