22. Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling.
23. När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna.
24. När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern.
25. Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte.
26. Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa?’
27. Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
28. Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’
29. Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner.
30. När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske.
31. Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst:
32. Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vågade inte se efter.
33. Men Herren sade till honom: Ta av dig dina skor, ty platsen där du står är helig mark.
34. Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten.
35. Denne Mose som de hade avvisat med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud att vara både ledare och befriare när han lät ängeln visa sig för honom i törnbusken.
36. Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.
37. Det var Mose som sade till israeliterna: En profet lik mig skall Gud låta stå upp ur era bröders led.
38. Det var han som i folkförsamlingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss.
39. Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten