22. Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade:
23. »Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.«
24. När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna.
25. Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket.
26. Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
27. När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem:
28. »Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.«
29. Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor.
30. Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade.
31. Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder.
32. Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«
33. Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem.
34. Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag.
35. Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen.
36. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann.