13. Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så:
14. män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren.
15. Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem.
16. Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
17. Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit
18. grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet.
19. Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade:
20. »Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.«
21. De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna.
22. Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade:
23. »Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.«
24. När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna.
25. Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket.