19. Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.
20. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.«
21. Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett,
22. ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.
23. Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.
24. När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer,
25. du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare: Varför förhäver sig hedningarna, varför smider folken fåfänga planer?
26. Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.
27. Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk,
28. alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt.
29. Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord.
30. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«
31. När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.
32. Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.
33. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd.
34. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman