13. När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus,
14. och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.
15. De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra.
16. »Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det.
17. Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«