6. Där fick officeren tag på ett fartyg från Alexandria som skulle till Italien och satte oss ombord på det.
7. Under åtskilliga dagar gick seglatsen långsamt, och när vi omsider nått i höjd med Knidos och vinden fortfarande låg emot oss gick vi in i lä av Kreta vid Salmone.
8. Längs kusten lyckades vi så småningom ta oss fram till en plats i närheten av staden Lasaia som hette Goda hamnarna.
9. Då hade lång tid förflutit, fastedagen var redan förbi och det började bli riskfyllt att segla. Paulus varnade dem
10. och sade: »Jag ser tydligt att resan blir strapatsrik och leder till stora förluster, inte bara av last och skepp utan också av våra egna liv.«
11. Men officeren litade mer på skepparen och fartygets ägare än på vad Paulus sade.
12. Eftersom platsen var olämplig som vinterhamn röstade flertalet för att man skulle segla därifrån och försöka nå fram till Foinix och ligga där över vintern. Det är en hamn på Kreta som är öppen mot sydväst och nordväst.
13. När så en sydlig bris blåste upp menade de att de kunde genomföra sin plan.De lättade ankar och följde Kretas kust.
14. Men det dröjde inte länge förrän en våldsam storm, den så kallade Nordosten, svepte ner från land.
15. Fartyget fångades av den och kunde inte hålla upp mot vinden, utan vi föll av och länsade undan för den.
16. Vi kom i lä av en liten ö som hette Kauda och lyckades där med nöd och näppe bärga skeppsbåten.
17. Sedan den tagits ombord stagade man fartyget som en säkerhetsåtgärd. De var rädda för att de skulle driva upp på Syrtenbankarna, och därför sänkte de rån och seglade vidare så.
18. Då vi var svårt ansatta av stormen gjorde de sig nästa dag av med en del av lasten,
19. och på tredje dagen vräkte de med egna händer allt löst överbord.
20. Varken sol eller stjärnor visade sig på flera dygn, och stormen låg hårt på. Till slut förlorade vi allt hopp om räddning.