32. Då kapade soldaterna linorna och lät skeppsbåten driva i land.
33. Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. »Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring.
34. Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.«
35. Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.
36. Då repade alla mod och intog föda.
37. Allt som allt var vi 276 personer ombord.
38. Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.
39. När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land.
40. De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden.
41. Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna.
42. Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly.
43. Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga,
44. en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.