14. Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samtidigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna.
15. Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda.
16. Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor.
17. Efter flera år kom jag tillbaka till mitt folk för att ge allmosor och offra.
18. Det var då man fann mig i templet; jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult.
19. Men där var några judar från Asien — de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något att anföra.
20. Eller också får de som är här tala om vad de fann mig skyldig till när jag stod inför rådet,
21. om det inte var just de ord som jag ropade mitt ibland dem: ’Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står till svars inför er.’«
22. Felix, som var mycket väl underrättad om Vägen, uppsköt nu rättegången och sade: »När kommendanten Lysias kommer hit skall jag avdöma ert mål.«
23. Officeren fick order att hålla Paulus i häkte men ge honom lättnader och inte hindra hans anhängare från att sörja för honom.